Back on track

Nu är det bara en helg kvar till skolstarten. Och här sitter jag, med Daniel Adams-Ray i lurarna och gör ingenting alls. Vänder blicken mot min alldeles nya kånken ibland. Bara för att kolla att den fortfarande hänger där på garderobsdörren och är vacker. Precis lagom stor är den. Och lila. Mycket mer lila än vad som syns på bilden, faktiskt. Den ska jag ha när skolan börjar på måndag. Det är nästan så att jag längtar, bara för den sakens skull.

När skolan börjar efter ett långt sommarlov är det mesta ganska bra. Man får nya, fina böcker att slå in. Man får ett nytt schema, som säkerligen suger mycket mer än det förra, men ändå, det är nytt. Man får en ny penna och ett nytt sudd, precis som om man inte redan hade med sig det. Och så är det alltid så lugnt i början. Ingen kan komma ihåg hur man löser de där mattetalen som verkade så enkla förra terminen. Handstilen, som man lyckades riktigt bra med för två och en halv månad sedan ser ut som den gjorde när man gick i trean ungefär.