Bara ett skal av vad det kunde ha varit

Egentligen är det inte alls så dramatiskt som rubriken säger. Vad jag menar är mest att ett inlägg utan bild är bara ett skal av vad det kunde ha varit, och det här inlägget har ingen bild. Jag trodde att jag skulle fota en massa, men nej. Det finns liksom ingen tid till det.
Det är både bra och dåligt att det händer så mycket omkring mig. Det är ju roligt med något nytt och annorlunda, men man kan ju liksom aldrig riktigt slappna av.  Fast det hade jag nog inte kunnat ändå, jag är på helspänn hela tiden.
Inte ens när jag sover kan jag chilla, för kudden är som ett sånt där sittunderlag man alltid hade med sig ute i skogen när man var på utflykt med skolan när man var liten. Och då skojar jag inte. Okejdå, den kanske är som tre sådana liggunderlag staplade på varandra. Men fortfarande stenhård. Ska jag sova på den i 2 veckor?

Puss.