Och allt bara fungerar

Något har hänt i mitt liv. Något stort. Plötsligt har jag hittat hem, hittat mig själv.

Jag var i stallet igår och jag har aldrig varit med om liknande. Ridlektionen var den bästa i mitt liv. Plötsligt fick jag den där kontakten med hästen som alla snackat om. Allt var så enkelt, och så underbart.Det kändes som om jag kunde göra vad som helst där jag satt. Och ridläraren, som brukar vara sådär väldigt snål med berömmet bara överöste mig med fina ord, som gjorde mig så varm inombords. 

Det är inte bara ridningen som flyter fram, dansen i torsdags gick också hundratusen gånger bättre än vanligt.  Jag kunde plötsligt komma ihåg alla stegen precis så som de skulle vara, och jag kunde göra alla de där superdupercoola rörelserna alldeles rätt. 

Samma sak gäller skolan. Lärarna säger att jag är mer kaxig, vågar ta för mig, och att jag sticker ut mer och mer. Och det känns så bra. Det är nämligen det de har tjatat om innan: "Ta mer plats, Stina!", "Visa dig mer muntligt!" ,  "Du måste visa att du kan!" . Inget sånt i sikte nu. 

Jag tror att det är ni. Ni som har gett mig stödet. Stödet att vara mig själv och våga ta platsen. Så tack! Tack för att ni hjälpt mig hit. Till detta underbara. Jag älskar er alla så mycket. 

~Åh, låt mig stanna här förevigt.